Slå dig för bröstet

Att se världen tillbakalutad, låta tiden rinna iväg utan att ens försöka hålla den kvar, lägga dig ner och vila när huvudet blir tungt, tala först när eftertankens naturligt sena ankomst låtit dig veta vad du egentligen vill säga, tillåta dig att tveka, att inte ha ett svar.

Allt det är borta, för evigt begravet i en brusande fors av självgodhet. Tron på det entydiga klara svaret, tveklösheten, snabba cash före idogt arbete fördummar och idiotförklarar. Att tvingas slå dig själv för bröstet och uttala orden som inte alls är självklara för dig gör att du faller ner i ett hav av självförakt.

Visst är jag bra, faktum är att jag nog är en av de bättre, om inte rent av bäst av alla här omkring. Utan att för den sakens skull tala illa om någon annan här så är det nog så att jag sitter inne med mer kunskap än dem, har bättre koll på relationer, jobbar snabbare, förebygger snarare än att fixa till i efterhand, är mer strukturerad, ser till att alla trivs särskilt bra i mitt sällskap. Jag är dessutom blygsam, tar inte åt mig äran i något sammanhang utan låter hellre mina närmaste stiga fram i rampljuset för att de mår bättre av det än jag. Mina personliga egenskaper i kombination med min utbildning och min mångåriga erfarenhet gör nog mig bäst lämpad av alla att utföra vilka arbetsuppgifter som helst utan problem. Jag är värd högre lön, nej, jag är värd högst lön av alla.

Märk väl att det inte är skryt jag håller på med utan faktabaserad statistik byggd på ytterst få klagomål, nöjda kunder som får vad de vill för sina pengar oavsett vad de önskar.

Ursäkta, kan vi vänta ett ögonblick med att fortsätta, jag måste ut och spy.