Finns det kunskap du önskar att du aldrig hade förvärvat? Jag läste en artikel om filmknep där de talade om hur det gick till att ”plantera” ett skeende i en film. Kul att veta tills jag nästa gång såg en film och insåg att denna kunskap fullständigt förstörde min filmupplevelse. Jag hade hellre varit lyckligt ovetande. När huvudpersonens hustru helt enligt ritningarna dog i armarna på honom renderade det bara en trött suck från min sida. Redan en halvtimme tidigare planterades scenariot vilket tog bort all spänning och magi.
Den effekten kan appliceras på mycket annan kunskap. I samma ögonblick vi vet något riskerar en del av magin att försvinna. Jag påstår inte att kunskap är dåligt, tvärtom. Människan har i alla tider strävat efter vetskap och kunskap. Men vi förlorar samtidigt något som aldrig går att återerövra. Vi har ett inneboende behov av mysterier och något som är större än oss själva. Att häpna inför det oförklarliga kan vara både skrämmande och underbart.
Jag har ägnat hela mitt liv åt musiken. Min kunskap om musik är stor men inte på något sätt allomfattande och mitt förhållande till musik är numera en ganska komplicerad historia. Annat var det från början när jag på hög volym villigt lät Black Sabbath spräcka mina ynkliga högtalare hemma i pojkrummet bara för att komma åt den rena energin och kraften i musiken. Samma sak när Pink Floyds rena gitarrljud förtrollade mig. Jag lät mig till och med övertalas att återigen springa en orienteringstävling för att som muta av min far införliva en LP av Status Quo i skivsamlingen. Då handlade musiken bara om känsla, en livsluft som inte gick att vara utan.
Jag njuter fortfarande av musik, men på ett annat sätt. Detaljerna har fått en större betydelse. Istället för att glädjas över en låt gläds jag över att få höra en oväntad ackordföljd, en smart komponerad rytmmatta eller några udda instrument som förhöjer klangbilden. Men helheten är förlorad. I korta stunder kan jag njuta av den totala ljudbilden innan en basgång eller ett trumfill genast får mig att rikta uppmärksamheten ditåt. Texten hör jag sällan överhuvudtaget.
Jag har själv valt att veta, medvetet gjort mig av med magin för att få tillgång till kunskapen. Ägnat år av studier för att lära mig hemligheterna bakom kulisserna, svettats i små rum med mina teknikövningar långt in på nattkröken. Jag har slitit ont för att lära mig hantverket bakom musiken. Lärt mig hur lång tid det tar att packa, resa, rigga, spela, packa ner för att sent omsider stiga in genom dörren hemma och äntligen få lägga huvudet på kudden. Men det är värt uppoffringen. Glädjen att stå på scen och se publiken som fortfarande besitter förmågan att njuta med alla sina sinnen. Lyckan när någon kommer och berättar vad de har upplevt med tårar i ögonen. Det är också magi.
