Magi eller kunskap...Gästkrönika i Värnamo Nyheter

Finns det kunskap du önskar att du aldrig hade förvärvat? Jag läste en artikel om filmknep där de talade om hur det gick till att ”plantera” ett skeende i en film. Kul att veta tills jag nästa gång såg en film och insåg att denna kunskap fullständigt förstörde min filmupplevelse. Jag hade hellre varit lyckligt ovetande. När huvudpersonens hustru helt enligt ritningarna dog i armarna på honom renderade det bara en trött suck från min sida. Redan en halvtimme tidigare planterades scenariot vilket tog bort all spänning och magi.

Den effekten kan appliceras på mycket annan kunskap. I samma ögonblick vi vet något riskerar en del av magin att försvinna. Jag påstår inte att kunskap är dåligt, tvärtom. Människan har i alla tider strävat efter vetskap och kunskap. Men vi förlorar samtidigt något som aldrig går att återerövra. Vi har ett inneboende behov av mysterier och något som är större än oss själva. Att häpna inför det oförklarliga kan vara både skrämmande och underbart.

Jag har ägnat hela mitt liv åt musiken. Min kunskap om musik är stor men inte på något sätt allomfattande och mitt förhållande till musik är numera en ganska komplicerad historia. Annat var det från början när jag på hög volym villigt lät Black Sabbath spräcka mina ynkliga högtalare hemma i pojkrummet bara för att komma åt den rena energin och kraften i musiken. Samma sak när Pink Floyds rena gitarrljud förtrollade mig. Jag lät mig till och med övertalas att återigen springa en orienteringstävling för att som muta av min far införliva en LP av Status Quo i skivsamlingen. Då handlade musiken bara om känsla, en livsluft som inte gick att vara utan.

Jag njuter fortfarande av musik, men på ett annat sätt. Detaljerna har fått en större betydelse. Istället för att glädjas över en låt gläds jag över att få höra en oväntad ackordföljd, en smart komponerad rytmmatta eller några udda instrument som förhöjer klangbilden. Men helheten är förlorad. I korta stunder kan jag njuta av den totala ljudbilden innan en basgång eller ett trumfill genast får mig att rikta uppmärksamheten ditåt. Texten hör jag sällan överhuvudtaget.

Jag har själv valt att veta, medvetet gjort mig av med magin för att få tillgång till kunskapen. Ägnat år av studier för att lära mig hemligheterna bakom kulisserna, svettats i små rum med mina teknikövningar långt in på nattkröken. Jag har slitit ont för att lära mig hantverket bakom musiken. Lärt mig hur lång tid det tar att packa, resa, rigga, spela, packa ner för att sent omsider stiga in genom dörren hemma och äntligen få lägga huvudet på kudden. Men det är värt uppoffringen. Glädjen att stå på scen och se publiken som fortfarande besitter förmågan att njuta med alla sina sinnen. Lyckan när någon kommer och berättar vad de har upplevt med tårar i ögonen. Det är också magi.

Det räcker att vara den du är

En ny mobil, fräcka kläder, ny bil, stor villa (renoverad med hjälp av polsk arbetskraft som byter fönster, tak och panel i utbyte mot att de får ta med sig det gamla hem som en del av betalningen), nytt jobb och vad du än kan komma på är ett par exempel på vad människan gör för att framstå som någon annan än vad de egentligen är. Eller? Vad är drivkraften bakom detta renoverande, detta uppgraderande och denna byteshysteri. Nokia 3310 var en trogen följeslagare i många år innan jag bara var tvungen att byta. Den fungerade fortfarande men skamstämpeln blev till sist så stark att det inte gick att stå emot. Vad säger det om mig? Ofta stöter jag på folk som säger att det materiella inte spelar någon roll för att i nästa ögonblick säga att jag måste göra något åt min förfallna altan. Prylar bryr de sig inte om men då har de redan skaffat allt som går att skaffa och har gått in i uppgraderingsfasen vilket tydligen inte är samma sak som prylhysteri. Vem är dessa människor egentligen? Ibland verkar det som om de gjort allt detta för att ha några samtalsämnen runt bordet. Ja du vet, hantverkaren kostade si och så, vi var ute på nätet och kollade priser, kvalité går ju inte att få för en hur billig peng somo helst. Finns det någon som är nöjd med det de har och inte känner något behov av att hela tiden byta upp sig? Är det jag som bara försvarar mig för att jag inte har råd att hoppa på det tåget? Jag hävdar att det finns andra värden i livet men om jag bara hade kunnat bli medlem i klubben så skulle jag genast ansökt om medlemsskap? Det räcker gott att vara den man är så länge man har funderat på vem det då är? Kanske ligger det i människans natur att hela tiden vilja något annat och känslan av att bli lämnad på perrongen medan tåget går är för svår att bära för de allra flesta. Jag tror jag står kvar och ser er andra försvinna bort med andan i halsen och pengarna rinnande mellan fingrarna. Liggande med huvudet mot ett träd känner jag att lugnet återvänder, jag har vad jag behöver och tar nu en tupplur med gott samvete.

Slå dig för bröstet

Att se världen tillbakalutad, låta tiden rinna iväg utan att ens försöka hålla den kvar, lägga dig ner och vila när huvudet blir tungt, tala först när eftertankens naturligt sena ankomst låtit dig veta vad du egentligen vill säga, tillåta dig att tveka, att inte ha ett svar.

Allt det är borta, för evigt begravet i en brusande fors av självgodhet. Tron på det entydiga klara svaret, tveklösheten, snabba cash före idogt arbete fördummar och idiotförklarar. Att tvingas slå dig själv för bröstet och uttala orden som inte alls är självklara för dig gör att du faller ner i ett hav av självförakt.

Visst är jag bra, faktum är att jag nog är en av de bättre, om inte rent av bäst av alla här omkring. Utan att för den sakens skull tala illa om någon annan här så är det nog så att jag sitter inne med mer kunskap än dem, har bättre koll på relationer, jobbar snabbare, förebygger snarare än att fixa till i efterhand, är mer strukturerad, ser till att alla trivs särskilt bra i mitt sällskap. Jag är dessutom blygsam, tar inte åt mig äran i något sammanhang utan låter hellre mina närmaste stiga fram i rampljuset för att de mår bättre av det än jag. Mina personliga egenskaper i kombination med min utbildning och min mångåriga erfarenhet gör nog mig bäst lämpad av alla att utföra vilka arbetsuppgifter som helst utan problem. Jag är värd högre lön, nej, jag är värd högst lön av alla.

Märk väl att det inte är skryt jag håller på med utan faktabaserad statistik byggd på ytterst få klagomål, nöjda kunder som får vad de vill för sina pengar oavsett vad de önskar.

Ursäkta, kan vi vänta ett ögonblick med att fortsätta, jag måste ut och spy.

Okunskap lyser alltid igenom

Sluta jaga dessa stackars SD-politiker nu. Självsaneringens ädla princip kommer att råda även här så småningom. De som inget begriper av politik kommer att kasta in handduken och de som faktiskt kan hantera ett brett politiskt arbete måste ju ändå följa lagar och förordningar. Läste med stor förvåning att det redan skett ett avhopp i Gällivare där lokalpolitikern för SD, när han fördjupat sig i deras partiprogram, insåg att han inte delade deras värderingar. Läser man inte partiets program innan man ställer upp för ett parti? Ställ obekväma frågor till det stora flertalet SD-politiker som inte har svar så löser sig en del av problemet av sig självt. Hellre en tom stol i kommunfullmäktige än en med en Sverigedemokrat i.

Demokratins baksida

Så sitter vi då med Sverigedemokraterna i knäet. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Förskräckta, upprörda, förbannade, det anordnas demonstrationer och folk beter sig som om de blivit tagna på sängen. Vart har folk hållit hus de senaste fyra åren sedan förra valet. Redan då pratades det om risken att detta främlingsfientliga parti riskerade att hamna över fyraprocentsspärren. Redan då pratades det om att dessa frågor skulle upp på agendan, bemöta deras argument med ännu bättre argument. Vad hände? Ingenting. Total tystnad tills nu då alla går i taket av förskräckelse. Demokrati är en underbar rättighet bara inte folk vore så dumma i huvudet? Ett stort pedagogiskt problem uppenbarar sig när ett parti plötsligt pratar så att folk förstår medan resten närmast ser som sitt kall att slingra sig, prata i gåtor. Nu är det dags för alla etablerade partier att formulera ett starkt och solitt försvar för demokratins grunder, dvs försvaret av allas lika rättigheter, oavsett härkomst. Våga prata och dölj er inte bakom en massa floskler, den tiden är nu förbi. Annars går vi en dyster framtid till mötes

Valdag

Så är det äntligen val. Ett val som präglas av oro för att Sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen. Analyser i tevesoffor som kräver att folk ska lära sig att tänka rätt, dvs rösta på de etablerade partierna. Vad säger det om synen på väljarna, medborgarna i vårt land? Tas vi på allvar eller ses vi bara som brickor i ett spel. Att måla något annat i svart för att mitt eget ska ses i en ljusare nyans är kanske inte vad medborgarna egentligen efterlyser. Pajkastning istället för information. Tal om kronor och ören istället för att måla upp en ideologisk målbild som folk lätt kan identfiera sig med.

Ska jag rösta, ja, naturligtvis. Av olika anledningar, att utnyttja den lilla möjlighet jag har att föra landet i den riktning jag tycker är den riktiga, att värna om demokratin genom att göra min röst hörd och istället för att gnälla om att inget görs, göra det jag kan om jag nu inte vill jobba aktivt inom politiken.

Att lägga sin röst är viktigt. Allt för ofta glömmer vi bort att historien har för vana att upprepa sig och att det trots allt inte var så länge sedan vi i Sverige fick kämpa för vår rätt att säga vad vi tyckte om saker och ting. Den dag vi plötsligt inte längre får uttrycka våra åsikter är det för sent att ångra sig. Valet om framtidens demokratiska Sverige görs idag.

Du får rösta på vad du vill och ingen kan säga att du har fel. Rösta på det som du tror för Sverige in i en framtid så som du vill att den ska se ut. För du vet väl hur du vill ha din framtid eller blir det bara som det blir? Om du inte tycker att politiken rör dig, så se till att den gör det då. Ställ frågor, gör dig obekväm. De som vi väljer att representera oss arbetar på mandat från just dig och mig och ska föra vår talan, inte sin egen. Låt dem aldrig glömma det.

Välj idag, vad du vill, men välj.